Mitt liv som pappa

Är det bara jag, men var inte denna måndagen rätt bra för en gångs skull? Tycker att det brukar vara så oerhört jobbigt att gå upp redan vid kl 05.00 på morgonen, när man har sovit lite längre på helgerna. Om man nu tycker 9-tiden är länge vill säga. På helgerna ska man ju vila ut, och inte tänka på arbete. Därför blir det självklart så, att när måndagen väl börjar så måste man ju återgå till arbetslivet igen. Den eviga omställningen från arbete till fritid, för att sedan återigen återgå till arbetet. Om man leker med tanken, att det liv vi lever nu är helvetet och att när vi dör så kommer vi till himlen. Vissa tror ju att det är just så. I helvetet så har vi sedan skoltiden fått läsa att man får arbeta i evighet, som han som är lovad sin frihet om han kan rulla en sten till toppen av ett berg som saknar topp. Det kan vi kalla för ett psykologiskt helvete, en hopplös känsla. Kanske är det så som vi sa innan, att vi i nuet lever i Guds helvete. Arbete fem dagar i veckan, och sedan stänker han in lite hopp av frihet och glädje så att vi sedan får arbetet tillbaka-slängt i ansiktet. Vem vet, men har jag nu precis skapat en ny religion?!

Hur som helst, så var denna måndagen underbart bra. Fastän att jag inte hade sovit så mycket natten innan, så var jag ändå rätt pigg. Morgonen möttes av en bild som jag aldrig kommer glömma. Den är liksom inpräntad. Bilden av T och Theodor som ligger jämte mig, ansikte mot ansikte och sover sött. Underbart =)

Sedan flöt dagen på i vanlig takt, och nu har vi precis tittat klart på en film. "Eagle Eye" hette den. Det har liksom blivit så nu, att klockan 20.00 varje kväll kollar vi på en film, för det är då Theodor sover. Då får jag och T vår lilla stund tillsammans, då vi kan mysa. Vi har fått en liten son som vi älskar, som vi vill vara med varenda sekund. Men man får inte glömma bort att vara med sin trolovade, den man älskar och högaktar. Man måste vara rädd om dessa känslor, för hur kan man fortsätta leva om dessa försvann från en?

Då har man tittat klart på den filmen. Det kommer en liten recension på den med så småning om. Imorgon kanske, eller kanske rent av i kväll. Tror snarare på imorgon.

Idag har det varit en riktig städ-dag. Jag och T har verkligen fått undan allt idag, bland annat alla kläderna som låg i en liten flyttkartong. Vi har städat, diskat, torkat av soffan (från all bebis-kräk och cola-spill), tvättat all tvätt, bytt blöja på Theodor, satt upp en lampa, flyttat upp saker till vinden, bytat blöja igen, dammsugit, satt upp en tavla och sist men inte minst spikat upp en afrikansk mask. Japp, du tänker rätt.. vi är rätt duktiga vi!

Idag åt vi lite spaghetti och köttfärssås, och sen fick vi besök av T:s faster med familj. Det var ju inte riktigt oss dem helst ville träffa utan det var ju självklart lille Theo. Han fick presenter dock, ett par fina byxor och en cool tröja med slip-over. Riktigt fräsiga kläder det finns nuförtiden =)

Vi har till och med varit ute och gått idag med vagnen (med Theodor i förstås). Så idag har vi fått motion. Jätte skönt att komma ut lite. Man blir så mycket piggare och kroppen mår jätte bra av att få komma ut och röra sig lite. Känna den friska luften strömma ner i lungorna, för att rensa ut det gamla. Härligt, härligt. Vi hälsade på min syster som jobbar på biografen. Ni som är nya läsare, där jobbar även jag och T. Så vi kan säga att det är ett litet familje-företag =)

Sitter just nu på golvet framför tv:n, och skriver lite i bloggen under tiden jag väntar på att T har bytat klart blöjan på Theodor. Om ni undrar varför jag sitter här, så är det för att vi tittar på Bolt (den nya disneyfilmen) och jag har kopplat in datorn i tv:n. Så nu kan vi kalla detta för lite halv-tid :)

Nu ska jag värma mat till han. Skriver mer sen =)

Igår var det ingen vanlig dag, för igår var det min födelsedag! Skulle ha skrivit ett inlägg om det igår, men jag var helt slut när gästerna hade gått hem. Hade jobbat från 05.00 till 15.00, och sedan direkt hem för att ta hand om Theo och städa undan innan gästerna skulle komma. Egentligen så hade jag helst bara velat sätta mig någonstans för att andas ut för en sekund. Känns som att allting går lite i för snabb takt nu för tiden, och att det hela tiden är något som måste skötas. Får hoppas det blir bättre snart, för en hårt arbetande familjefar orkar inte hur mycket som helst. Det tror jag de flesta som känner igen situationen, håller med om...

Men men, dagen igår blev riktigt rolig iallafall. Innan jobbet (när jag fortfarande låg i sängen) så fick jag två presenter utav T. Den ena var en väckarklocka med en sån dära rolig projektor-lampa, så att klockan visas i taket. Sen den andra var en Phillips rak-apparat som var en mycket, mycket bra present. Den är lätt att använda och det går snabbt att raka sig!

Sen när gästerna kom så kom de med en hel drös med presenter. Det var mina föräldrar, min syster (med familj), T:s föräldrar och hennes syster + sambo. Jag fick bla. pengar, ett par mysbyxor, en skitrulle med roliga historier på och en cykel! Den sist nämnda var ju riktigt bra, då jag inte har någon cykel. Då kan jag börja cykla till jobbet till sommar'n. Tack så jätte mycket allihopa! Tack för att ni hälsade på igår och skapade en sån fin stämning!

När den sista stjärten... oj, menade gästen... hade gått, så gick jag direkt in till sängen. Mitt huvud hann inte vidröra kuddens mjuka överdrag, innan jag somnade. Mmmm-marabou!

´

I morse när jag vaknade så dunkade huvudvärken i takt med sekundvisaren på sovrumsklockan. Jag tänkte "usch, inte en arbetsdag till!". Att gå upp kl 05.15 på morgonen och samtidigt vara en småbarnsförälder är ingen lyckad kombination. Dock är det ju T som arbetsdagarna sköter Theodor på nätterna, men man vaknar ju ändå. Inte helt och hållet, utan lite sådär halv-hjärtat. Man vet att det är Theodor som skriker, att det är T som häver sig upp ur sängen, att det är jag som ger ifrån mig ett gäsp och till sist Theodor som kräker. Men man är i ett sånt sinnestillstånd då man inte kan röra en fena. Det är nog samma som när jag går in till T när jag ska pussa hennes på kinden då jag ska till jobbet. Hon säger att hon märker det, men är fortfarande i ett sovande tillstånd.

Hur som helst så kom ju min lilla kropp igång den med, och rätt som det var så var jag på jobbet och arbetade. Kan inte säga att det är ett inspirerande arbete just nu, då man går och funderar på hur det kommer bli i framtiden. Ska jag få en fast anställning här, eller får jag snart ett nytt arbete någon annanstans? Kanske blir jag en astfaltsläggare för kommunen? Kanske rent av en personlig tränare på något litet gym? Eller varför inte en frimärkes-slickare hos Posten? I vilket fall som helst så går det bra med vad som helst, bara det blir ett fast jobb. Ni undrar kanske varför? Jo, att skapa en trygghet för min familj. T är mammaledig, och att sätta Theodor i arbete är för det första olagligt och sen kan det bli mindre praktiskt med alla vilo-pauser...

(Gud vad jag tjabbar på! Var inte rädda för att säga ifrån om jag blir för långdragen hihi...) Sedan på eftermiddagen så kom höjdpunkten på hela dagen. Jag skulle bjuda på tårta på jobbet, och Theodor och T skulle komma och hälsa på. Ni vet, visa upp den lille för alla arbetskompisar är ju ett måste. Jag tror det var uppskattat, då de flesta ville hålla... i alla fall tjejerna på kontoret. Gladast var nog den alltid glada Linda. Men lite nervös var hon allt!

Sedan kl 16.00, så bar det iväg till BVC igen för en kontroll. Det var bara tre dagar sen Theo var där, men ändå så har han gått upp nästan 180 g. På tre dagar! Det är rätt mycket det! I och för sig så låter det kanske inte så jätte mycket, men tänk er en liten prick på 50 cm så är en ökning på 180 g rätt bra. Vår lilla kille, som snart inte kommer vara så liten längre. Känns som om tiden bara flyger iväg, och att man inte har någon kontroll. Snart är han en trotsig tonåring, som kommer tjata om både det ena och det andra... vår lilla pojk...

Igår efter fotbollsträningen så svängde jag inom Maxi och skulle köpa lite mer ersättningsmjölk åt min son, men när jag kom in genom svängdörrarna så såg jag att spelavdelningen fortfarande hade öppet. Jag tänkte:

- Tänk om det är min lyckodag idag? Drömvinsten, ett ord men innebär så många framtida möjligheter. I'm going for it!

Jag gick fram till kassan, och tog en färdigt ifylld Lotto-rad, med båda dragningarna onsdag och lördag samt joker, och betalade. När jag gick därifrån så hade mina tankar redan flytit iväg i drömmarnas land, om vad jag skulle gjort med alla pengarna...

Först och främst hade jag delat lika med min T, och sedan satt in en summa pengar på Theodors konto. Efter det skulle jag betala mina föräldrars och min systers lån på olika ting (tex. huset eller bilen). Självklart skulle dem också fått en del av pengarna, så att det innebar en trygg framtid. Men nu kommer det roliga, vad hade jag köpt till mig själv förutom att spara? Det finns så mycket man skulle vilja ha, och i praktiken så skulle jag ju kunna köpa vad jag vill. Ett jet-plan kanske? En drömvinst innebär ju ändå MINST 50 miljoner. Gick precis in på Svenska Spels hemsida (svenskaspel.se) och såg att den ligger just nu på 88 miljoner. Om jag hade vunnit detta så hade jag köpt ett nytt hus, en Ferrari F430 och sedan hade jag nog köpt en godispåse på Videomix. Tycker jag låter som en förträfflig idé...

Idag var den lille killen hos BVC (Barnavårdscentral) för att bli kontrollerad så att allt står rätt till. Som det även gjorde. Jag kunde inte vara med idag, eftersom att jag jobbade. Jätte tråkigt, för man vill ju så gärna vara med om allting som händer kring Theodors liv. Hur som helst, så har han gått upp 105 gram sen han föddes (vet egentligen inte om det är lite eller mycket) och hans huvudomfång har gått från 37 cm till 37,3 cm (antar att det inte är så mycket?). Vet någon lite om sådant här, så var god kommentera och berätta. Är roligt med lite information!

Mamma, jag glömde ju berätta om mätningsresultatet av huvudomfånget för dig över telefonen, men nu har du ju läst det!

Godmorgon! Jag är uppe med tuppen idag, då det är dagen som jag skall åter till jobbet efter de dära 10 lediga arbetsdagarna man har rätt till efter att sin bebis har fötts. Måste erkänna att jag är rätt trött idag, fastän att det är T som har varit uppe hela natten med Theodor. Duktig som hon är. I och med att jag ska jobba idag, så skulle jag ju försöka sova så mycket som möjligt inatt. Men när Theodor skriker så vaknar ju båda två. Lite synd, men det är svårt att komma ifrån. Hur som helst, han har varit pigg inatt och kräkts rätt mycket. När jag vaknade så möttes jag av en fontän bredvid mig...

Jag tänkte inte skriva något mer just nu, eftersom att jag gick bara in på datorn för att beställa en aktiveringskod till Telias inloggning via nätet. Tänkte beställa lite kanaler till den nya boxern. Som det är nu så har vi bara SVT1, SVT2 och TV4:a, och det går ju inte för sig! Haha...

Ses senare, maybe baby!

Hej alla glada Blogg-läsare! Som ni märker så har jag inte skrivit på nån dag eller två. Vi är mitt i en flytt och Fel-ia (oops, jag menade Telia) har inte orkat koppla in vårat bredband än i den nya lyan. Så jag skriver just nu på min faders dator, för att berätta för eder hur (internet-) läget ligger till. BIAI (Beräknad Inkoppling Av Internet) är ca. 1 vecka, alltså den 29 januari.

Hur som helst, flytten går bra och nu ska jag och T åka hem och sköta om vår lille son. Jag skriver mer sen imorgon förhoppningsvis. Hörs då my friends!

Då hände det som oftast händer vanliga dagar... det blev morgon. Vi vaknade upp av Theodors gälla rop på mat, jag och T dansade upp ur sängen sjungandes på en sommarlåt. Solen stekte genom gardinen, och fåglarna kastade rosenblad runt omkring oss... NOT! Inatt var det en natt som man bara ville sova. Morgonen likaså. Att torka och byta blöjor är oftast väldigt rofyllt, och att mata den lilla krabaten är stunden då man verkligen känner kontakt. Men inatt och imorse, då var vi mest trötta. Kändes som om en elefant hade dragit ut hjärnan ur öronen, hoppat och skuttat på den och sedan tryckt in den igen genom näs-kanalen...

Under dessa fem minutrarna som man låg där i sitt fördärv, så hann man piggna till och återigen på livslust. Man sneglade upp på T som redan hade gått upp, och såg sin lille son i hennes famn. Då helt plötsligt så försvinner all trötthet, och man vill bara ligga och mysa med de två som man älskar mest...

Idag var det en dag vi hade längtat efter. Vår nya lägenhet. Vi skulle äntligen få nycklarna till den nya lyan (wiie-huu!) för att sedan lasta iväg allt ur den gamla lägenheten (brottsplatsen). Det gick som på räls hela dagen, då vi hade tre bilar och ett stort släp. Vi lyckades få iväg nästan allt, förutom någon kasse eller två. Så nu du tjuv-jäkel, nu har du inget å hämta där längre!

Det var jag, T, pappsen, T:s trötta bror (han hade lirat NHL 09 till 06.30, för att sedan titta på SAW.. Jisses Amalia!), syrrans sambo och sen på slutet anslöt även (håll i er nu) min tjejs-storasysters-kille.

Det var ju tänkt att vi skulle stanna kvar där nu ikväll och tex. satt ihop det nya matsalsbordet (som väger 1000 ton.. bokstavligen!), men jag var så mesig så jag orkade inte. Plus att jag var grymt hungrig! PLUS att jag vet att vi kommer ha en liten palle-vante i spjälsängen inatt som kommer skrika efter mat. Måste tänka på sömnen. Hör ni det alla blivande pappor? Tänk på sömnen...

Jisses Amalia, har det redan gått 1 vecka?? Känns som om det var imorse den lille skrutten ploppade ut ur sitt kyffe. Theodor, min son, Grattis på 1-vecka-dagen! Hur känns det? Känner du dig några millimeter större? 1 vecka, men fortfarande så vital och ungdomlig? Vad är din hemlighet? Till svar får jag ett gurlande läte med inslag av inspiration av katt-ljud:

- Aoooouuuiii !

Tror den hemligheten förblir osagd, iallafall tills han kan tala. Men Gud (eller varför inte Vischnu?), om en 1 vecka går så snabbt, hur snabbt går inte ett år då? Blir lite rädd för att man inte ska hinna med allt, att verkligen suga i sig allt som händer just nu. Man vill ju inte missa någonting! Men hur som helst... Grattis min pojk, jag är så stolt över dig!

Han ligger här bakom mig, i T:s famn, och har precis ätit. Han har äntligen lärt sig att amma. Först ena bröstet, sen bytte han taktik och bytte till det andra. Kallas för rutinerat taktik-skifte.. Min pojk, du har fotboll i blodet!

En annan sak han gjorde idag, var att bada! Första gången fick han bada! Så söt han var. Dock skrek han som bara den, men det var nog bara för att han inte kände igen miljön. Att vara i vatten för första gången kan nog kännas lite kuslig. Men ren och fin blev han, och nu hörde jag precis att det pruttade i brallan! "Here comes the "Blöj-Changer" !

Idag har dagen varit allmänt rofylld, med inte så jättemycket dramatiska händelser precis. Theodor har mest sovit, och T har mestadels suttit vid sin dator. Jag däremot har faktiskt varit iväg en timme eller två, med två vänner och den enas lill-syrra och lirat badminton. Jag och min mycket goda vän C, som är en av dessa tre vännerna, brukade för ett tag sedan alltid spela på söndagar. Men har ju inte blivit allt för mycket sådant lyxigt den senaste tiden. Men idag ta-mej-fan blev det lite motion för kropp och själ!

Klippet nedan är ett klipp vi spelade in för ett bra tag sen, och det är jag och C som lirar lite på skoj. Vi är rätt fåniga. Hihi. (Om ni undrar varför jag heter Guld-Lock i klippet, så är det för att jag elakt blir kallad för det titt som tätt för att jag har blonda lockar som skymtar fram då och då!)

Några dagar utan sömn, får en att tänka på saker som man annars inte brukar tänka på. Jag menar inget speciellt, utan rent allmäna saker. En annan sak jag har börjat tänka mycket på är att nu är tiden inne att man får växa upp.. bli vuxen. Att nu finns det inte längre något som är viktigare än min pojk. Han är prioritet nummero 1, och så kommer det för alltid vara. Vissa blir nog lite rädda för det faktumet att man själv inte går i första hand längre, utan att det är en annan invidid som man lever för. Men jag välkomnar det, och kysser den på pannan. Jag älskar det.  För så är det nu, jag lever för Theodor och T och inte för mig själv. Vem i världen skulle jag kunna gå i döden för? Jo, Theodor och T. Det är precis som T:s rumskamrat på BB sa under hennes vistelse då hon matade sin bebis:

- Så, nu blev han mätt. Bara han blir mätt, så mår man bra. Det kvittar om man själv har ätit!

Nu är klockan 23.27, och jag börjar återigen bli trött. Funderar på att gå och lägga mig, för att sedan vakna och ta hand om min Theo. Jag lägger ut här lite bilder från ett besök på tredje dagen på BB. Det är tre av mina närmsta vänner, som har kommit för att hälsa Theo välkommen till världen.

Bilderna är förminskade för att inte ta sån stor plats. Klicka på dem, så blir dem större!

         

Imorgon är det lördag, och då hade jag tänkt mig skriva ett sju-helvetes bra inlägg. Gäller att man siktar högt här i livet! Hihi Go' Natt!