Mitt liv som pappa

Då var man tillbaka i Trönninge en vända och har precis checkat en film. Ska sova här i natt igen, så varför inte duka upp lite godis till filmen? Vi såg Ravenswood (eller Restraint som den heter i Amerikatt). Den var väl sådär, ingen höjdare precis. Kommer recension på den, så slutsnackat!

Sen helt plöstligt så fick man ett telefonsamtal med. Hörde det inte först, utan såg sedan att det låg ett röstmeddelande och väntade på lilla Nicklas. Jag lyssnade, och fick höra att det var min gamla fotbollstränare så vi får väl se va han vill =) Försökte ringa tillbaka, men ingen svarade. Får väl antagligen ett pling-pling imorgon kanske.

Jag måste säga detta... Gud, va min näsa rinner!

Glömde ju berätta om när jag och mamma var ute och handlade. Vi var påväg mot affären, och mamma körde den röda lilla Nissan Micran. När vi närmade oss så var vi tvungna att byta fil, så att vi sedan skulle kunna köra av till parkeriingen. Men då lägger sig en gubbe i den andra filen precis bakom oss, och bara ligger där. Mamma blinkar att hon ska över, men han vånnar inte det minsta. Då helt plötsligt så hör jag ifrån tomma intet:

- Fis... Fis!... Fiiiiiiiiis!!!

Det är mamma som blir frustrerad och vill över till andra filen, medan hon inte hör sig själv säga "fis" när hon egentligen menar "skit". Ni kan tro att jag skrattade! Förlåt mamma, men jag var bara tvungen att skriva om det... Hihi!

Inatt greps jag av panik. Som jag har berättat innan så drabbades vi ju av en inbrottstjuv i vår förra lägenhet, och ända sen dess har inte vardagen varit exakt densamma. Man lyssnar på konstiga ljud nattetid, och man är lite avvaktande när det ringer på dörren. Man är ju inte ett levande nerv-vrak, men...

Inatt så kunde jag inte sova. Jag är ju lite sjuk (feber och annat sånt trams) så jag satte mig i soffan vid 03.00-tiden och drack en varma koppen. Tv:n var på och jag började känna mig lite trött. Helt plötsligt så hör jag ett starkt ljud, liknande en smäll, och jag for upp och tittade på dörren. Jag såg ett märke på dörrens insida, och greps av total panik. Så, jag ringde polisen och sa att det kanske var ett pågående inbrott. Men sen hörde jag inget mer i trappuppgången, förrens man hörde två flämtande poliser springa uppför trapporna. Jag, Tittie och Theo bor rätt högt upp så dem hade ju fått springa ett antal steg för att komma ändå upp. Innan dem ringde sen igen från bilen, så hade min tanke redan slagits att det var kanske inte så smart att ringa 112. Borde ha avvaktat och sett om det verkligen var någon skum typ utanför dörren som vill in i värmen, eller om det bara var brevbäraren som slängde in dagstidningen i grannens brevlåda. Märket i dörren, tänker ni då såklart, var tydligen där sen innan. Tittie och Theodor är hos hans mormor och morfar, och när jag pratade med hennes så sa hon att det märket har hon sett sen tidigare.

Hur som helst, så börjar jag bli riktigt trött på att ständigt ha en oro i kroppen. Min stora önskan vore ju att han låses in för gott, men det kommer ju självklart inte hända. Han får säkert villkorligt, eller samhällstjänst. Känns som ett men för livet, som en skada som alltid kommer ligga i minnet. Ljudet av fönstret som slås in, kommer ligga permanent i trumhinnans smala gång. Suck. Men en sak kan jag säga med råg i ryggen... Om det är någon som försöker komma in när Tittie och Theodor är hemma, och vi inte kan ta oss ut på något sätt, då bryr jag mig inte om vad lagen säger. Ingen ska få utsätta min familj för någon fara...

Älskar dig Tittie och Theodor, älskar dig mamma/pappa, älskar dig min syster/familj, älskar alla mina närmsta släktningar och jag älskar alla ni som står mig nära. Svärföräldrar och vänner. Tänk vad världen hade varit onödig, om inte ni fanns?

Vaknade upp imorse med världens bombattentat i huvudet, och med en motorsåg som stog på högvarv i halsen. Dessutom kändes det som om man var i en öken, så varmt var det. Har fått förkylningsinfluensan (tror jag) fast dock den mildare typen antar jag. För näsan rinner inte stup i kvarten, och febern har gått ner något sen jag tog panodilen. Men vi får se, jag lär ju märka det...

Jag var lite orolig imorse dock, att Theodor skulle bli smittad av mig. Vet inte om det är någon större fara för bebisar att bli smittade av sån här slags sjukdom. Om man tänker efter så var nog inte grottmänniskor såhär petiga, men om dem bebisarna klarade sig bra så varför inte nutida bebisar?
Hur som helst, jag stannade hemma idag från jobbet (fastän att jag skulle underhålla aggregaten idag!) och vi kom överrens om att det kanske är bäst om Tittie och Theodor åker hem till mormor och morfar idag och övernattar. Oerhört tråkigt, men bäst för alla tre antar jag. Jag vill inte smitta vår son, jag är inte på alerten att ta hand om Theodor när han skriker och Tittie är supertrött om dagarna då han vaknar upp till tre gånger per natt nu. Han somnar ju inte direkt heller, så det tar ju tid det också. Och hon orkar ju inte ta hand om Theodor dygnet runt, det blir ju alldeles för jobbigt. Så när Tittie ringde sin mamma, så blev det ju ett glatt liv i luckan direkt. Theodor ska få träffa mormor och morfar idag...

Pratade lite med min mor och far idag också, och dem undrade ju såklart hur jag mådde. Tur att man bor så nära sina päron ändå, om man saknar mat för dagen till exempel. Skulle bara skriva lite i bloggen (som ni kanske märker) och kolla lite snabbt på Arbetsförmedlingens hemsida innan jag går och lägger mig igen. Dock önskade jag att jag hade lite halstabletter hemma... Mamma, läser du min blogg idag? Hihi...

Min flickvän satt och läste i min blogg igår och ropade plötsligt ut:

- Men, hallå! Du har ju skrivit ut mitt namn på flera ställen i ett inlägg!

Jag sa då att jag skulle ändra det direkt. Jag hade nämligen precis lagt ut det, så ingen borde ju ha sett det än. Men hon sa då att det gjorde ingenting, att det kunde få vara så.

Så, från och med nu så berättar jag och offentliggör jag mitt och T:s namn. Hej alla trogna läsare, jag har kallat mig för N men i själva verket så heter jag Nicklas. Min flickvän T, heter Tittie och som ni redan vet så heter vår son Theodor. Dock får ni absolut inte veta våra efternamn.

Då sitter man äntligen här igen och skriver, då det har varit fullt upp dem senaste dagarna. Jag har precis jobbat varenda dag denna veckan, och nu börjar en ny vecka. Gud va roligt... not! Men jag vill ändå be om en ursäkt för att jag inte har lagt ut en ny omröstning. Jag har ju även lovat att det skulle handla om ett pris denna gången, men jag får nog skjuta lite på det. Vi får ta det nästa vecka istället. Hoppas ingen blir sur eller mordlysten nu, men som mr Frank Sinatra sa: "That's life!". Hur som helst, så är den nya omröstningen ute. Vi är dock inte i fas i veckorna, men det får duga. Vi får skylla på nätet, att det trasslade ihop sig...

I helgen som precis varit, så har jag som sagt jobbat. Hela arbetsveckan på reningsverket, och helgen på biografen. Har börjat på allvar nu lära mig maskinist-yrket, då jag innan bara har suttit i kassan och sålt biljetter/godis. Får se bara hur länge jag orkar ha två jobb, nu när Theodor har kommit till världen. Förresten, min kompis Danne blev pappa för någon dag sen till en liten pojk, Leon, som var 9 veckor för tidig (tror jag!). Fick en bild sen, och banne mig va söt han va. Haha, grattis igen!

Nu så mina vänner så ska jag snart köra till jobbet. Kul va?

Alltså, när man har en sådan talang som efterliknar Kungen av Pop så nära man kan komma, varför ska man slarva bort den då? Chris Brown är enligt mig den personen som hade den dära stjärnglimten som Michael Jackson hade/har, då han var som aktivast. Och nu, så får man höra i tidningarna att han ska ha misshandlat sin tjej som är en superkändis. Rihanna, med vänner mäktiga som få. Hur kan detta hända? Är det sant? Tydligen så hade hon bitmärken, sönderslagen näsa och blödande panna. Är detta sant, att den charmerande C Breezy kan göra något sådant här. Jag vet inte, och jag hoppas att allt är påhitt eller en ren missuppfattning. Men denna gången verkar det inte vara det. Rihanna har tydligen gått ut offentligt med detta, och att han är den skyldige. Varför Chris, varför? Hela min respekt försvann. Titta på detta klippet, där han dansar en hyllning till den legendariske James Brown. Michael Jackson kan exakt detta med, och ni kanske förstår vad jag menar med den där stjärnglimten när ni ser klippet. Det krävs ett geni att dansa såhär, men det kanske inte räcker...

Det första klippet är på Chris Brown (ni får spola fram till 3:38 för James Brown hyllningen), och det andra är ett gammalt klipp med en ung Michael Jackson som står på samma scen som James. Michael stog bland publiken, och då såg James honom och bad honom komma upp och underhålla lite.

Nu har Theodor i flera dagar vid vissa tillfällen skrattat. Inte ett sådant där HA-HA skratt, utan lite mer som Hi-Hi. Jag dock har aldrig fått se det, då han väljer sina tillfällen väldigt slugt. Jag försöker smyga mig på lite snabbt då och då, för att kanske kunna få en glimt av det mytomspunna skrattet. Ibland när jag sitter vid datorn eller ligger i sängen och slumrar, så hörs skrattet eka lite lätt i väggarna. Det slår aldrig fel, för kort därefter så hör man T säga:

- Nu missade två stora flin!

Vad ska man säga? Känns som om mitt barn försöker spela mig ett spratt. Fortsättning följer... (hihi)

Nu sitter jag här och skriver lite, medan Theodor precis har somnat. T sitter i tv-rummet vid datorn och slappar efter en dag med Theodor. Han har börjat bli rätt så livlig nu, och man ser att han blir mer och mer medveten. Nu helt plötsligt så ligger han i min famn, eftersom att han vaknade. Så nu kan jag inte skriva mer. Rätt jobbigt att skriva med en hand!

Idag fick vi brevet vi har väntat på. Åklagaren har beslutat att det blir åtal. Som jag har berättat innan i ett inlägg för ett tag sen, så fick vi besök utav en inbrottstjuv klockan 1 på natten då vi var hemma. Han togs på bar gärning i lägenheten, och efter det så har vi väntat på ett beslut om det blir ett åtal eller inte. Så nu vet vi det. I nästa mening tänker jag svära, så jag vill nu i förhand be om förlåtelse... Nu ska den jäveln få, som satte min familj i fara... Älskar dig T, älskar dig Theodor.

Idag har jag jobbat som vanligt. Det skulle bli en inspektion som innebar risker och faror på arbetsplatsen, så hela morgonen gick ut på att städa upp hela innegården från allt skräp. Innegården omges utav pannor, vattenrening och rökgasrening osv, så det är viktigt att det är städat och fint för arbetarna som ständigt går där.

När jag kom hem, så möttes jag utav ett härligt skrik som ägs utav en liten kille vid namn Theodor. Han satt i T:s mysiga famn och hade lite ont i magen. Han hade precis ätit, så jag kom precis när dem var klara. Jag fick inte ens av mig jackan innan han låg på min bröstkorg. T satt där så söt, min gulle-anka! Hihi.

Nu har vi precis ätit, och jag har bakat en kladdkaka (order från T) som vi ska äta strax. Jag tror det blir film klockan 20.00 som vanligt ikväll, men är inte säker. Vi får se, det är inte det lättaste att titta på film om Theodor skriker och vill ha uppmärksamhet. Som sagt, vi får se vad som sker. Nu hörde jag dock lite fotsteg (T:s förstås) och nu kom det lite skrik från sovrummet. Nu vaknade han, hihi.

The Curious Case Of Benjamin Button är en helt underbar film som handlar om ett barn som föds som gammal, och som blir yngre och yngre fysiskt sett. Han får namnet Benjamin, och hur han får sitt efternamn hör till historiens gång. Brad Pitt som spelar huvudrollen som Benjamin, gör en extraordinär prestation och som berättare imponerar han stort. Även Cate Blanchett som spelar Benjamins käraste, Diasy, fortsätter att samla stjärnstatus i Hollywood som en av världens bästa skådespelare. Jag vill inte avslöja för mycket om filmen, så jag råder er att gå och se den på bio snarast! Den är hyllad världen över, dock vissa ratar den totalt. Vissa kan tycka att den är alldeles för långsam, men det är just det den ska vara. Man ska titta på filmen med ro, och följa med genom Benjamin Buttons liv. Enligt mig så räddar Brad Pitt filmen från att vara långsam, med hans berättar-röst.

Brad Pitt har vi sett i filmer som Ocens Eleven, The Mexican och Babel. Cate Blanchett har vi sett i I'm not there, Little Fish och Babel.

Kul att veta om filmen är att den sägs ha inspirerats av Mark Twains kommentar om att det är synd att det bästa i livet kommer först och det sämsta sist.

Resultatet på förra veckans omröstning kommer läggas ut imorgon, då jag inte har möjlighet att göra det nu eftersom att jag är hos mina svärföräldrar. Men jag har nu lagt ut den nya omröstningen! Vem är din favorit inom skådespelar-världen?

PS: Nästa veckas omröstning kommer jag ha med ett litet pris. Den veckan kommer det istället för att vara en omröstning, vara en gåta med tio stycken svarsalternativ. Den som svarar rätt snabbast vinner. Och det man kan vinna berättar jag inom sinnom tid!

Igår körde vi hem till mina föräldrar efter att jag hade kommit hem från jobbet och efter att vi hade badat lille Theo. Tyckte det var dags att bada honom, då han har dem senaste dagarna använt sitt kräk som hudlotion. Och det är ju inte fräscht och bra för den underbart lena huden.

Vi körde då som sagt hem till mina päron för att slappa lite. Anledningen var ju mycket också för fredags-pizza-dagen och att Theodor ska få mysa med sin farmor och farfar. Viktigt att far- och morföräldrar får en nära kontakt med sina barnbarn, tycker både jag och T...

Ska bara berätta lite kort att Theodor var hos BVC idag för en kontroll. Han väger nu 4110 g och är 51 cm lång. Han har från att vara 49 cm och väga 3340 g, blivit så mycket större på bara tre och en halv vecka! Gud, vad stolt man blir. Vår lilla kille. Min och T:s pojk, som snart är tonåring (känns det som).

Och nu en helt annan sak. Dagens punch-line går till... Rickard! (mrrocky.blogg.se):

- Det är lättare att be om förlåtelse, än om tillåtelse!

God natt allihopa =) Nu ska jag och älsklingen äta chokladpudding!

Har ni tänkt på att "gamer"-drycken Jolt och Disneys senaste film Bolt (som jag precis har skrivit en recension om) är väldigt lika i både namn och utseende. Titta på bilden här nedanför och jämför. Det var en annan bloggare som också har skrivit om det här, så jag tänkte att jag måste föra vidare denna nyhet. Är det konspiration eller ett sammanträffande? Man kan kanske tänka sig att Jolt har kontaktat Disney och lagt in en massa pengar för att det skulle bli såhär, för även om man inte direkt inser vad Bolt är likt så borde hjärnan kunna snubbla på Bolt och Jolt. Jag menar att det blir en rätt så bra reklam-pelare för Jolt. Om man tycker tex att Bolt är en jätte bra film som skapar underbara känslor, så är ju risken stor att de undermedvetna tankarna även faller i smaken när man hör ordet Jolt.

Namnet är så likt att det skiljer endast en bokstav. Sedan har vi utseendet, titta på O:et i båda namnen. Vad har just den bokstaven? Jo, en blixt. Hur kan det bli sådant sammanträffande, om det inte har tänkts på det här innan? Avgör själva, konspiration eller sammanträffande?

Idag har jag skickat in en arbetsansökan till ett företag som håller på med skadedjursbekämpning. Vi får se om jag får det, så under tiden tills vi väntar så får ni hålla tummarna för mig. Fick reda på att jag kanske inte får fortsätta på mitt nuvarande arbete pga. finanskrisen. Rätt tråkigt, för jag hade precis börjat odla lite känslor till det där stället. Men vi får se på den ljusa sidan, om jag får det andra jobbet så kan ni ju kalla mig tex. "Kackerlackan" eller nått...

Skickade in en annan ansökan med till Citygross, men dem har redan börjat med intervjuerna och ansökningstiden har gått ut, så jag antar att det inte blev något där heller. Tanken på att gå in i arbetslös-livet, med en ny fin lägenhet och en liten bebis att ta hand om, är inte så lockande. Rent ut sagt, för jävligt. Men det löser väl sig, eller hur pappa? Du pratar ofta med mig om just det, att det kommer ordna sig... att vi inte behöver oroa oss. Ja, jag tror dig. Det kommer lösa sig...

Vi har tittat på en ny film med en sovandes Theodor mellan oss, och den hette "Pineapple Express". En pundar-komedi-film som handlar om joints och marijuana. Den kanske inte låter som ett vidare kap, men den var verkligen rolig. Dem driver med knark-kulturen, och det måste man förstå när man ser den. Det är ändå en komedi...

Bolt är en hund som är populär och omtyckt. Han är en så kallad superhund, som har en rad olika superkrafter. Bland annat ett super-skall, laser-ögon och har muskler som ingen annan. Han är en sorts superhjälte, och det finns ingenting han inte klarar av. Tror han iallafall. För i själva verket så är han bara en vanlig hund, som kan skälla och tigga med ögonen. Allt det han tror på är inte verklighet, då han är med i en tv-serie som handlar om en flicka och hennes hund som beskyddar henne från den elake mannen med ett grönt öga. Och Bolt är huvudpersonen! Allt flyter på som det ska, tills han av misstag smiter ut ur studion för att rädda Penny (flickan han beskyddar) som i förra avsnittet blev tillfångatagen av den elake mannen. Men som ni förstår, det är inte på riktigt med det vet inte Bolt. Han springer ut med tron om att han är oövervinnerlig, och skall rädda sin kära matte. Efter en liten stund träffar han Mr. Mittens, som är en katt-hona, och som hjälper honom på vägen.

Filmen är en animerad berättelse skapad utav Walt Disney, och även denna filmen följer samma stil som de andra Disney-filmerna. Då menar jag inte att det skulle vara något negativt, utan att det då känns som en välgjord familjefilm.

Rösten som Bolt görs utav den gamla musikalstjärna John Travolta, som vi har sett i filmer som Grease, Saturday Night Fever och Hairspray (där han spelade en medelålders-mamma) och som Penny hör vi sångerskan Miley Cyrus debutera som röst åt en animerad figur.

Denna filmen tyckte jag var mycket underhållande, speciellt de komiska inslagen. Jag syftar då på de korkade duvorna och den galna hamstern Rhino som har tittat på tok för mycket på action-filmer. Helt klart godkänd Disney-film!

Fick höra igår om något rätt häftigt som tydligen är på uppsvingen från USA. Det kallas för "Improv" och det innebär att en grupp frivilliga människor samlas på en plats i en stad, och gör en synkroniserad sak. Som i klippet som jag har lagt in här i inlägget.
Det finns överallt på internet olika organisationer, och i detta fallet är det "Improv Anywhere". De lägger ut en "uppgift" på sin hemsida, och sen får vem som helst vara med. De går till den valda platsen och inväntar order. De frivilliga människorna kallas för "Agents".
I klippet nedanför är de i Grand Central Station i New York, och skall vid ett visst klockslag stå helt still i 5 minuter. Meningen med detta är för att se omgivningens reaktion, och som en mycket respekterad man inom "Improv" sa:

- Vi gör detta för att bryta människans dagliga mönster. Vi vill skapa reaktioner som skall influrera i ett ändrat beteende, och att i sin tur mutera tankesättet. Vi är så vana vid saker och ting, då vi misstycker när något annorlunda sker.

Är det bara jag, men var inte denna måndagen rätt bra för en gångs skull? Tycker att det brukar vara så oerhört jobbigt att gå upp redan vid kl 05.00 på morgonen, när man har sovit lite längre på helgerna. Om man nu tycker 9-tiden är länge vill säga. På helgerna ska man ju vila ut, och inte tänka på arbete. Därför blir det självklart så, att när måndagen väl börjar så måste man ju återgå till arbetslivet igen. Den eviga omställningen från arbete till fritid, för att sedan återigen återgå till arbetet. Om man leker med tanken, att det liv vi lever nu är helvetet och att när vi dör så kommer vi till himlen. Vissa tror ju att det är just så. I helvetet så har vi sedan skoltiden fått läsa att man får arbeta i evighet, som han som är lovad sin frihet om han kan rulla en sten till toppen av ett berg som saknar topp. Det kan vi kalla för ett psykologiskt helvete, en hopplös känsla. Kanske är det så som vi sa innan, att vi i nuet lever i Guds helvete. Arbete fem dagar i veckan, och sedan stänker han in lite hopp av frihet och glädje så att vi sedan får arbetet tillbaka-slängt i ansiktet. Vem vet, men har jag nu precis skapat en ny religion?!

Hur som helst, så var denna måndagen underbart bra. Fastän att jag inte hade sovit så mycket natten innan, så var jag ändå rätt pigg. Morgonen möttes av en bild som jag aldrig kommer glömma. Den är liksom inpräntad. Bilden av T och Theodor som ligger jämte mig, ansikte mot ansikte och sover sött. Underbart =)

Sedan flöt dagen på i vanlig takt, och nu har vi precis tittat klart på en film. "Eagle Eye" hette den. Det har liksom blivit så nu, att klockan 20.00 varje kväll kollar vi på en film, för det är då Theodor sover. Då får jag och T vår lilla stund tillsammans, då vi kan mysa. Vi har fått en liten son som vi älskar, som vi vill vara med varenda sekund. Men man får inte glömma bort att vara med sin trolovade, den man älskar och högaktar. Man måste vara rädd om dessa känslor, för hur kan man fortsätta leva om dessa försvann från en?

Då har man tittat klart på den filmen. Det kommer en liten recension på den med så småning om. Imorgon kanske, eller kanske rent av i kväll. Tror snarare på imorgon.

Idag har det varit en riktig städ-dag. Jag och T har verkligen fått undan allt idag, bland annat alla kläderna som låg i en liten flyttkartong. Vi har städat, diskat, torkat av soffan (från all bebis-kräk och cola-spill), tvättat all tvätt, bytt blöja på Theodor, satt upp en lampa, flyttat upp saker till vinden, bytat blöja igen, dammsugit, satt upp en tavla och sist men inte minst spikat upp en afrikansk mask. Japp, du tänker rätt.. vi är rätt duktiga vi!

Idag åt vi lite spaghetti och köttfärssås, och sen fick vi besök av T:s faster med familj. Det var ju inte riktigt oss dem helst ville träffa utan det var ju självklart lille Theo. Han fick presenter dock, ett par fina byxor och en cool tröja med slip-over. Riktigt fräsiga kläder det finns nuförtiden =)

Vi har till och med varit ute och gått idag med vagnen (med Theodor i förstås). Så idag har vi fått motion. Jätte skönt att komma ut lite. Man blir så mycket piggare och kroppen mår jätte bra av att få komma ut och röra sig lite. Känna den friska luften strömma ner i lungorna, för att rensa ut det gamla. Härligt, härligt. Vi hälsade på min syster som jobbar på biografen. Ni som är nya läsare, där jobbar även jag och T. Så vi kan säga att det är ett litet familje-företag =)

Sitter just nu på golvet framför tv:n, och skriver lite i bloggen under tiden jag väntar på att T har bytat klart blöjan på Theodor. Om ni undrar varför jag sitter här, så är det för att vi tittar på Bolt (den nya disneyfilmen) och jag har kopplat in datorn i tv:n. Så nu kan vi kalla detta för lite halv-tid :)

Nu ska jag värma mat till han. Skriver mer sen =)