Måndag...
Är det bara jag, men var inte denna måndagen rätt bra för en gångs skull? Tycker att det brukar vara så oerhört jobbigt att gå upp redan vid kl 05.00 på morgonen, när man har sovit lite längre på helgerna. Om man nu tycker 9-tiden är länge vill säga. På helgerna ska man ju vila ut, och inte tänka på arbete. Därför blir det självklart så, att när måndagen väl börjar så måste man ju återgå till arbetslivet igen. Den eviga omställningen från arbete till fritid, för att sedan återigen återgå till arbetet. Om man leker med tanken, att det liv vi lever nu är helvetet och att när vi dör så kommer vi till himlen. Vissa tror ju att det är just så. I helvetet så har vi sedan skoltiden fått läsa att man får arbeta i evighet, som han som är lovad sin frihet om han kan rulla en sten till toppen av ett berg som saknar topp. Det kan vi kalla för ett psykologiskt helvete, en hopplös känsla. Kanske är det så som vi sa innan, att vi i nuet lever i Guds helvete. Arbete fem dagar i veckan, och sedan stänker han in lite hopp av frihet och glädje så att vi sedan får arbetet tillbaka-slängt i ansiktet. Vem vet, men har jag nu precis skapat en ny religion?!
Hur som helst, så var denna måndagen underbart bra. Fastän att jag inte hade sovit så mycket natten innan, så var jag ändå rätt pigg. Morgonen möttes av en bild som jag aldrig kommer glömma. Den är liksom inpräntad. Bilden av T och Theodor som ligger jämte mig, ansikte mot ansikte och sover sött. Underbart =)
Sedan flöt dagen på i vanlig takt, och nu har vi precis tittat klart på en film. "Eagle Eye" hette den. Det har liksom blivit så nu, att klockan 20.00 varje kväll kollar vi på en film, för det är då Theodor sover. Då får jag och T vår lilla stund tillsammans, då vi kan mysa. Vi har fått en liten son som vi älskar, som vi vill vara med varenda sekund. Men man får inte glömma bort att vara med sin trolovade, den man älskar och högaktar. Man måste vara rädd om dessa känslor, för hur kan man fortsätta leva om dessa försvann från en?
