Ny Blogg!

Hej alla vänner. Nu lämnar jag denna bloggen, och går över till min nya. Hoppas ni kan komma över dit istället och följa min vardag, då jag kommer skriva om precis samma saker. Den enda skillnaden är att det kommer skrivas om mer olika ting, och själva adressen och namnet på bloggen. Min nya blogg heter Fotbollspappan.blogg.se - En värld av faderskap, kärlek och sport i bloggform!

Min nya blogg är:

http://fotbollspappan.blogg.se

Ses där mina vänner!

(PS: Alla ni som har addat mig på Bloglovin', gör samma sak till min nya blogg!)

Madin Mohamed, 6 år - Den nya Zidane...

Japp, ni läste rätt. Den här killen är endast 6 år, men jämförs redan med den store Zinedine Zidane. Om ni inte vet vem Zidane är, då kan ni inte fotboll. Han är näst intill den största fotbollsgeniet som har satt sina fotbollsskor på en fotbollsplan (mycket fotboll i den meningen!). Jag ska inte rabbla så mycket om denna lille liraren, utan jag lägger till ett klipp. Kom ihåg att han är 6 år gammal. Jag kommer ihåg när jag började med fotboll, när jag var 5 år, och då var man glad ifall man ens kunde passa en boll! Denna franska killen med ursprung från Algeriet är ett ungt geni...




Theo, va du växer!

Det är helt otroligt va bebisar växer. Tänk om det aldrig avstannade? Själva växandet menar jag då. Då skulle ju man ju vara 13 ½ meter vid det här laget. Theodor och Tittut (oj, jag menar Tittie...) var på BVC idag. De började med att mäta honom, och han vägde otroliga 5,395 gram. Han har alltså ökat i vikt med 675 gram på ca. 2 veckor. Rätt starkt jobbat. Han hade ökat i längd med 2 cm också (56 cm nu då). Känns som att snart kommer vi kunna se honom börja krypa, om han fortsätter växa i denna takten. Han har ju fått en rätt stor utstickande navel också, så vi var lite oroliga över att det kunde ha varit navelbråck. Det var det visserligen, men inte så mycket så att man kunde göra något. Det ska tydligen växa till sig av sig självt. Lilla pajken...

Jag och Tittie ska titta på en film strax. Tänkte se "Sex Drive", av en rekommendation av hennes bror. Får se om den är bra. Annars Tim... (nej, detta är inte ett oskyldigt hot....... se det som ett löfte!) Hihi.

Snart ska Theodor vakna också. Beräknat att han skall äta nu halv 8, men med honom så finns egentligen inga tider. Han äter när han själv vill. Men vi försöker hålla 3-4 timmar, så att magen får vila. Han ska ha sina AD-droppar med, så det får vi inte glömma. Vi får inte glömma choklad-puddingen heller. Eller hur Tittie? Hihi, älskar dej!

(PS: Tittie har låst upp sin blogg nu, så varsågod att klicka er in för att läsa. Hon är en duktig bloggare, så ha det så trevligt!)

SPAM

Alla hatar vi ju SPAM-meddelanden som ploppar upp jämt och ständigt i inkorgen i mailen. Jag verkligen avskyr det, och jag blockerar alltid avsändaren. Tänk vilken härlig värld vi kunde leva i om dessa extremt irriterande företagen slutade att mass-skicka onödiga reklam-mail.

Hur som helst, så måste jag medge att jag precis fick ett sådant mail men att det fick mig att börja skratta. Kanske bara är jag, men jag tyckte det var rätt klyftigt skrivet och lite utstickande än vad de flesta mailen brukar va. Till exempel så brukar det stå bland annat "Enlarge your penis with this superdrug" eller "DU har vunnit en jorden runt resa!". Men detta mailet jag fick nu så stod det (och snälla, döm mig inte. Jag har ibland en riktigt dålig humor!):


"Feel the pressure to perform and not rising to the occasion?"


My God, va jag skrattade. Faktiskt, så har denna författaren som har skrivit denna meningen som ärende till mailet verkligen tänkt till. Det är inte så snuskigt och simpelt som de flesta får det att vara. Jag menar, om du läser den meningen så behöver det ju inte handla om sex (och samlevnad, så låter vi som en lärare på högstadiet!). Det kan handla om en fotbollsmatch då man känner att pressen över sig blir för stor så att man inte kan prestera. Så, om alla kunde skriva sina SPAM-mail såhär så kan ju till och med de äldre få sig ett litet mail utan att behöva känna obehag. Hoppas ni förstår va jag menar, så att ni inte tror att jag helt plötsligt förespråkar för SPAM-mail...


Hemma från rättegången...

Nu har vi kommit hem ifrån den torra lokalen i Tingshuset. Jag vet egentligen inte om det hette Tingshuset, men något sådant var det iallafall. Vi kom dit, och gick självklart in fel ingång det första vi gör. Klant-arslen vi är. Hur som helst, så fick vi prata med en tant som jobbade som vittnesstöd och det kändes mycket betryggande. Det hela blev inte så skräckinjagande som man lätt kan se det som.

Då, helt utan förvarning så plingar det i högtalarna att huvudförhandlingarna skall börja osv. Då gjorde sig pulsen påmind och började pumpa på rätt bra. Jag tänker inte gå in i detalj vad som sades eller hände, eftersom att jag inte vet om jag får uttala mig om det i nuläget. Vill inte riskera något. Men jag kan ju säga det att hur jobbigt det än nu var, så var det skönt att äntligen få ett sorts slut på detta nu. Att få sitta i samma rum med den åtalade, och få höra hans historia. Inte för att jag brydde mig så hemskt mycket om det, ärligt talat så skiter jag totalt i vad han känner och tycker. Skadan är redan skedd.

Vi har ju som sagt precis kommit hem nu, och hämtat upp Theodor från sin farmor (som vi tackar ödmjukast för passningen!). Så nu är det vila som gäller. Fick precis reda på att Tittie ska jobba ikväll så hon får dock vila efter jobbet. Skönt att det är över nu. Om två veckor får vi reda på domen. Stay tuned...

Dagen D: Rättegången...

Idag börjar rättegången. Jag och Tittie mot den åtalade. Mot han som gjorde den där natten till en ren skräck-upplevelse. Klockan 10.30 idag börjar äntligen färden mot ett avslut på detta horribla kapitel. Skriver mer sen.

Ny omröstning ute...

Nu är det äntligen en ny omröstning ute, och som en liten uppdatering för er som inte vet så är perioderna en vecka långa. Så, ibland så handlar det även om ett pris man kan vinna. Priserna kan variera från en tom bläckpenna till ett fullmatat USB-minne. Denna perioden är dock inte något pris inkluderat tyvärr, men nästa kanske?


iGod...

Nu har även Gud moderniserat sig. Nu har Han skaffat sig ett Instant Messaging-system (ett såkallat IM-system) som gör så att Han kan besvara allas röster snabbt och enkelt. Klicka på länken, så kan du fråga den Allsmäktige vilken fråga du vill...


http://www.titane.ca/concordia/dfar251/igod/main.html

Första träningsmatchen = skadad...

Vädret var fint med en strålande sol som lyste över himlamålningen. Konstgräset luktade som sig bör, och fåglarna kvittrade vid fotbollsplanens kant. Jag var riktigt laddad inför dagens match och mina förväntningar var höga. Ny tränare, ny andretränare, "nytt lag" och en ny-tändning som klubben verkligen behöver efter förra årets fiasko. Vi var nämligen nära en konkurs, men några av stadens eldsjälar klev in som "Räddare-i-nöden" (kommer ni ihåg denne maskerade hjälte som Tiger i Nalle Puh gestaltade) och räddade klubben. Hallelujah-moment...

Jag har ju inte varit med såpass mycket under vintersäsongen så jag kunde inte riktigt veta om jag var med i startuppställningen, men tjoflöjt att jag var! Jag startade som jag brukar på anfallet, tillsammans med en spelare som är mindre roligt att spela bredvid. Fattar inte hur alla kan tycka han är bra. Det enda han kan är att tjura och tappa bollen efter idiotiska dribblingsförsök i felaktiga situationer. Jag tänkte precis sudda ut dessa få meningar jag skrev om honom, men jag låter det stå kvar. Jag har rätt att tycka som jag tycker...

Matchen började riktigt bra med fint passningsspel. Min egna prestation tyckte jag var över förväntan med smarta passningar i dolda luckor och ett engagemang som tydde på en nytändning. Då, lite in på första halvlek, kommer resultatet. Jag blir serverad en boll som bara blir till att skopa in i bakom målvakten, och låta bollen för första gången i matchen smeka målburens nät. 1-0.

Dock fick inte flytet bestå i så många minuter, då efter min andra glidtackling skapar ett irritations-moment i knäet. Vad har hänt? Känner bara hur det stramar åt mer och mer, tills jag inte kan räta ut det längre. Jag joggar av planen med krampor precis ovanför knäskålen, och sätter mig tillrätta på avbytarbänken. Jag tar av mig understället som skymmer mitt bara knä. Det var nog rätt bra att jag gick av planen, då jag ser ett knä som är stor som en handboll. Och då överdriver jag inte mina vänner. Det blev till att snabbt linda det hårt som bara fasiken nerifrån och upp för att hindra blodet att attackera det skadade området, och på med is för att dämpa smärtan. Mina förväntningar på matchen gick då i kras, för jag trodde verkligen att jag skulle spela ut mitt fulla register idag. Får bli till nästa match...

Nu sitter jag här vid min dator, efter att ha ätit och blivit omhändertagen av min underbara älskling Tittie. Hon har skött om mig som en gammal och livlös man på ett äldreboende. Därför är det ju väldigt frestande att dra på sin imitation att prata som en snuskig gammal gubbe, men då drar bara Tittie mig i näsan... Älskar dej! (Säger jag med en tiara runt huvudet och med en oskyldig min)

Theodor har sovit en rätt lång stund nu med känns det som. Det blev liksom min uppgift nu när jag var soff-liggande att mata honom och somna om med honom. Kan det bli härligare än så? Att höra hans små, trygga andetag och att se hans ögon titta på allt som finns i rummet. Om ni nu skulle få för er att fråga mig hur det känns att vara pappa, då blir mitt svar att det enda sättet för mig att ärligt besvara den frågan är att be er att skaffa ett eget barn. Endast då kan ni få veta hur det känns. Den kärleken kan inte beskrivas med ord, man måste känna det. Eller hur Tittie? Älsker er...

Väntan på att Theodor skall vakna...

Sitter vid min mors dator lite medan jag väntar på att Theodor ska vakna. Jag är återigen hos mina föräldrar och hälsar på. Tittie är i Tyskland idag med sin mamma, och ska köpa "saft". Alltid lika gott med färdigblandad "saft".

Igår var det ingen speciellt rolig kväll, då jag helt plötsligt fick åka in och jobba på biografen. Inget roligt alls, då jag hade sett fram emot att få spendera kvällen med Theodor och Tittie. Men icke sa Nicke (märk ordvitsen...), jag fick allt köra i il-fart till kneget och jobba lite. Theodor fick följa med, men bara en liten bit. Släppte av han hos mina föräldrar. Därav varför jag har sovit här inatt. Självklart är det såklart mysigt att gosa ner sig i fotöljen, i huset där man växt upp. Skönt för Theodor med att få spendera tid med sin farmor och farfar med. Viktigt, viktigt säger jag bara. Du som är nyförälder och har god kontakt med dina föräldrar/svärföräldrar, låt ditt barn få umgås med dem. Det är viktigt...

Nu hörde jag lill-killen gny i det andra rummet, så jag får väl se efter om han vill skratta lite.

Tittie och Lena, ha det så kul i Töskland idag!

Blogg-vilan över...

Haha, har ni saknat mig? Jag har inte skrivit på några dagar nu känns det som, och det får jag väl be om ursäkt över. Men så är det när man har blivit pappa, att ibland finns det andra saker att göra en att skriva i en dum blogg. Ok, förlåt bloggen. Ska aldrig mer säga att du är dum!

Igår körde jag och Tittie (och Theodor) till hans morföräldrar med Titties systers bil. Den skulle in på lagning i det området, så vi var så snälla att köra dit den. Sen när vi kom dit  så stack Jimmie, Koffe, Tim (Titties bror om ni inte visste det) och jag iväg till en stad som börjar på H, för att hämta ett spel åt Tim. Killzone 2 vill säga. När vi körde hemåt så svängde vi inom en kille som vi har lärt känna genom Xbox Live (Call Of Duty bland annat). Han heter Peter, och han är 38 år. Riktigt trevlig. Vi satt och snackade lite och så, och sen åkte vi hem igen efter en stund då vi kände oss väldigt sugna på att se det nya spelet in action.


Jimmie fular sig...


Sen på kvällen så åkte Jimmie, Koffe och jag hem till våra "riktiga" hem. Tittie och Theodor stannade kvar så jag ska åka dit ikväll efter min fotbollsträning. Ska bli riktigt mysigt att träffa sin pojk och flicka igen. En dag utan dem är tillräckligt för att verkligen sakna.

Nu tjatar min mamma på mig att jag ska plocka undan på köksbordet. Nej, jag bor inte hemma hos mamma, utan jag bara hälsar på. Hon står och lagar mat, så jag antar att jag ska duka. Skriver en rad lite senare, bland annat om att jag är en riktigt slarver angående omröstningen (som jag har här till vänster i spalten) och om filmen jag såg igår (Gran Torino). Riktigt bra film. Clint Eastwood i sin esse...

Är det inte svårt?...

Har fått frågan ett antal gånger nu, och jag börjar bli riktigt konfunderad efter att ständigt fått förklara min synpunkt. Frågan lyder "Alltså, du som har fått barn nu och är pappa... är det inte svårt!?". Vad är det som är svårt? Ansträngande ibland kanske, men absolut inte svårt. Det är ju det mest naturliga som finns. Det finns i vårt blod och i våra instinkter. Det enda som kan vara svårt ibland är väl uppfostringstillvägagåendet. Jag och Tittie har säkerligen flera olika synpunkter som kolliderar med varandra, men det handlar ju bara om en bra kommunikation. Det kan handla om precis vad som helst, och det kan vara en sån liten bagatell till en jätteviktig sak som kan ha en avgörande faktor hos barnets framtida uppfostran. Hur som helst, så är det inte svårt att vara pappa eller mamma. Inte enligt mig i alla fall, och om det nu är någon som tycker tvärtom så får ni gärna kommentera och säga det. För som sagt, det är det mest naturliga som finns...


Far och son vid stranden...

Jag som sportjournalist?

Fick ju som sagt ett samtal från min förra tränare. Hade inte haft kontakt med han på ca 3 år eller något, så ringer han nu och frågar om jag vill arbeta lite extra som sportjournalist för fotbollslaget. Jag blev oerhört förvånad och chockad, för jag hade ju inte väntat mig detta. Jag har inte tackat ja ännu, men va tycker du? Du som läser detta inlägget kan väl säga va du tycker? Jag är lite sugen, men orkar jag? Har jag motivationen? Min absolut rädsla är ju att detta kommer stjäla mycket tid från min son. Och det vill jag absolut inte. Om det skulle bli så, då hoppas jag kan upptäcka det så jag kan prioritera om så att jag både har extra-jobbet kvar och tiden med min son/flickvän. Men hallå, jag som sportjournalist? Känns lite skumt och fånigt, när man hör sig själv säga det... Hihi.

Maten tog aldrig slut...

Sitter vid min svågers dator för tillfället. Är sjukt trött, och vill helst bara lägga mig och sova. Dock sitter Tittie i sängen med sin dator, så jag får nog fråga snällt om hon kan maka på sig lite. Men det ska väl inte vara så svårt, hon är ju en sån pudding... Hihi =)

Jag skrev ju innan till er att jag var tvungen att abrupt sluta bloggandet, då maten var serverad. Hon hade lagat något så himmelskt gott, och min frustration fortsätter då vi inte vet riktigt vad det heter. Vi får kalla det kycklingrullar! (Nope, det var icke enchilladas!). Jag blev sååå mätt! Tittie bara fyllde på min tallrik om och om igen, tills jag fick ännu en omgång. Hon försöker nog göda mig, så hon kan grilla mig som en gris. Till efterrätt så fick vi det vi hade som efterrätt vid nyår. Nått liknande äggtoddy med jordgubbar i bottnen av glaset. Mycket gott, mycket gott! Bravissimo Tittie!

Sedan såg vi "About a Boy" som gick på tv. Har sett den väldigt många gånger, men alltid lika rolig. Hugh Grant är en av de bästa. Synd bara att han oftast spelar i två kategorier, ena stunden är han en mesig överklasskille och i andra är han en hjärtkrossande charmör utan dess like. Men men, det kommer väl någon roll som kan testa hans kvaliteér. För det vet vi ju alla att han har, eller hur?

Theodor var vaken en stund innan och tittade sig omkring. Ni kan bara ana hur stolta vi är över honom. Han växer och växer. Blir ibland oerhört rädd för att det ska gå lite för fort. Vill inte att denna tiden bara ska flyga iväg, och imorgon så är han 21 år och ringer hem till sina päron och säger att dem ska bli farmor och farfar. Slow down time, can we not sit down and chat?

Dagens uttryck, sagt utav min alltid så humoristiska svärfar:

- Oj, vilken flytning!

Vår snälla pojk...

Det är inte klokt vad Theodor har förändrats. Jag har ju varit utan honom (och Tittie!) i flera dagar, och nu är jag som sagt äntligen här. Jag kan inte sätta tummen på vad det är, men en tydlig sak är hans ögon. Dem har blivit mycket ljusare, så nu kommer dess blåa nyans alltmer fram. Min lilla pojk, blåa ögon som sin pappa. Men hans näsa, ja den är Titties.

Alla nyblivna föräldrar, kolla HIT! Jag måste bara berätta för er om magdroppar. Theodor har skrikit och skrikit vissa kvällar, och ibland har han ylat tills själva lätet inte orkar komma fram längre. Frågan och tanken som man inte vill få uppfylld "KOLIKBARN!?", men detta är/har det dock inte varit som tur är. Ni kanske känner igen er när man står där i mörkret med sin lilla bebbe i famnen, och försöker lugna och söva. Då det snurrar i huvudet av både trötthet och känslan av frustration. Ta-daaa, då har jag glädjen att berätta för er om magdroppar. "Semper BrioGaia Magdroppar" kallas det, och det använder man för att lugna bebisens mage. Man ger 5 droppar av detta på en sked som sen din bebis för lapa sig i. Vår Theodor har fått det nu i ca. 3-4 dagar, och han är som förbytt (inte bokstavligen talat!). Han är så snäll och han skriker aldrig. Idag har han sovit, ätit och skrattat, Vet inte om detta är en annan orsak, men han har börjat äta med ett mellanrum på ca. 4-5 timmar. Allt för att magen ska få vila så mycket som möjligt.

Nu är det mat! Tittie har lagat något som vi inte vet va det heter, men det är tunnbrödsrulle med en massa i. Vet bara att i massan så är det kyckling i. Nu är jag hungrig, så nu slutar jag skriva.

Film och ett mystiskt telefonsamtal...

Då var man tillbaka i Trönninge en vända och har precis checkat en film. Ska sova här i natt igen, så varför inte duka upp lite godis till filmen? Vi såg Ravenswood (eller Restraint som den heter i Amerikatt). Den var väl sådär, ingen höjdare precis. Kommer recension på den, så slutsnackat!

Sen helt plöstligt så fick man ett telefonsamtal med. Hörde det inte först, utan såg sedan att det låg ett röstmeddelande och väntade på lilla Nicklas. Jag lyssnade, och fick höra att det var min gamla fotbollstränare så vi får väl se va han vill =) Försökte ringa tillbaka, men ingen svarade. Får väl antagligen ett pling-pling imorgon kanske.

Jag måste säga detta... Gud, va min näsa rinner!


I (dont) got the fever...

Idag är jag feberfri, så imorgon är det arbete som gäller. Först på reningsverket, och sen direkt efter det till biografen. Härlig dag det låter som, eller vad säger ni? Men som motivations-påse att äta ur, är att jag ska köra hem till min son och underbara flickvän som för tillfället är hos hans mormor och morfar. Antagligen stannar vi där till på söndag dessutom, så dem blir inte utan oss i första taget. Mow-ha-ha-haaa...

Vaknade upp hos mina föräldrar idag vid ungefär 08.30. Kan ni tänka er, jag är ledig och vaknar så tidigt. Snälla Gud, jag kunde väl ändå ha fått vakna 09.00 iallafall! Som Jim Carrey sa i Bruce Almighty: "Smight me you mighty smighter!". Jag åt min frukost, och sedan bar det iväg till lägenheten. Hade ingen speciell planering på dagen, men det blev lite xbox 360 iallafall. Är ni chockade? No, I did'nt think so... Ska sova hos mina föräldrar ikväll igen hade jag tänkt, så jag ska se om jag kan fixa någon film som jag och pappsen kan se. Se och se, han somnar alltid efter fem minuter. Haha.

Är det någon mer än jag som har tröttnat oerhört mycket på Msn Messenger? Kan dem inte försöka utveckla det lite mer snart? Det har varit exakt samma sak nu i århundraden, känns det som iallafall. Enda gången det är roligt, är när Tittie eller någon kul kompis skriver en rad. Annars så är det bara offline som gäller. Word...

Dagens ord: Fis!

Glömde ju berätta om när jag och mamma var ute och handlade. Vi var påväg mot affären, och mamma körde den röda lilla Nissan Micran. När vi närmade oss så var vi tvungna att byta fil, så att vi sedan skulle kunna köra av till parkeriingen. Men då lägger sig en gubbe i den andra filen precis bakom oss, och bara ligger där. Mamma blinkar att hon ska över, men han vånnar inte det minsta. Då helt plötsligt så hör jag ifrån tomma intet:

- Fis... Fis!... Fiiiiiiiiis!!!

Det är mamma som blir frustrerad och vill över till andra filen, medan hon inte hör sig själv säga "fis" när hon egentligen menar "skit". Ni kan tro att jag skrattade! Förlåt mamma, men jag var bara tvungen att skriva om det... Hihi!


Skada för livet...

Inatt greps jag av panik. Som jag har berättat innan så drabbades vi ju av en inbrottstjuv i vår förra lägenhet, och ända sen dess har inte vardagen varit exakt densamma. Man lyssnar på konstiga ljud nattetid, och man är lite avvaktande när det ringer på dörren. Man är ju inte ett levande nerv-vrak, men...

Inatt så kunde jag inte sova. Jag är ju lite sjuk (feber och annat sånt trams) så jag satte mig i soffan vid 03.00-tiden och drack en varma koppen. Tv:n var på och jag började känna mig lite trött. Helt plötsligt så hör jag ett starkt ljud, liknande en smäll, och jag for upp och tittade på dörren. Jag såg ett märke på dörrens insida, och greps av total panik. Så, jag ringde polisen och sa att det kanske var ett pågående inbrott. Men sen hörde jag inget mer i trappuppgången, förrens man hörde två flämtande poliser springa uppför trapporna. Jag, Tittie och Theo bor rätt högt upp så dem hade ju fått springa ett antal steg för att komma ändå upp. Innan dem ringde sen igen från bilen, så hade min tanke redan slagits att det var kanske inte så smart att ringa 112. Borde ha avvaktat och sett om det verkligen var någon skum typ utanför dörren som vill in i värmen, eller om det bara var brevbäraren som slängde in dagstidningen i grannens brevlåda. Märket i dörren, tänker ni då såklart, var tydligen där sen innan. Tittie och Theodor är hos hans mormor och morfar, och när jag pratade med hennes så sa hon att det märket har hon sett sen tidigare.

Hur som helst, så börjar jag bli riktigt trött på att ständigt ha en oro i kroppen. Min stora önskan vore ju att han låses in för gott, men det kommer ju självklart inte hända. Han får säkert villkorligt, eller samhällstjänst. Känns som ett men för livet, som en skada som alltid kommer ligga i minnet. Ljudet av fönstret som slås in, kommer ligga permanent i trumhinnans smala gång. Suck. Men en sak kan jag säga med råg i ryggen... Om det är någon som försöker komma in när Tittie och Theodor är hemma, och vi inte kan ta oss ut på något sätt, då bryr jag mig inte om vad lagen säger. Ingen ska få utsätta min familj för någon fara...

Älskar dig Tittie och Theodor, älskar dig mamma/pappa, älskar dig min syster/familj, älskar alla mina närmsta släktningar och jag älskar alla ni som står mig nära. Svärföräldrar och vänner. Tänk vad världen hade varit onödig, om inte ni fanns?


Sjukling...

Vaknade upp imorse med världens bombattentat i huvudet, och med en motorsåg som stog på högvarv i halsen. Dessutom kändes det som om man var i en öken, så varmt var det. Har fått förkylningsinfluensan (tror jag) fast dock den mildare typen antar jag. För näsan rinner inte stup i kvarten, och febern har gått ner något sen jag tog panodilen. Men vi får se, jag lär ju märka det...

Jag var lite orolig imorse dock, att Theodor skulle bli smittad av mig. Vet inte om det är någon större fara för bebisar att bli smittade av sån här slags sjukdom. Om man tänker efter så var nog inte grottmänniskor såhär petiga, men om dem bebisarna klarade sig bra så varför inte nutida bebisar?
Hur som helst, jag stannade hemma idag från jobbet (fastän att jag skulle underhålla aggregaten idag!) och vi kom överrens om att det kanske är bäst om Tittie och Theodor åker hem till mormor och morfar idag och övernattar. Oerhört tråkigt, men bäst för alla tre antar jag. Jag vill inte smitta vår son, jag är inte på alerten att ta hand om Theodor när han skriker och Tittie är supertrött om dagarna då han vaknar upp till tre gånger per natt nu. Han somnar ju inte direkt heller, så det tar ju tid det också. Och hon orkar ju inte ta hand om Theodor dygnet runt, det blir ju alldeles för jobbigt. Så när Tittie ringde sin mamma, så blev det ju ett glatt liv i luckan direkt. Theodor ska få träffa mormor och morfar idag...

Pratade lite med min mor och far idag också, och dem undrade ju såklart hur jag mådde. Tur att man bor så nära sina päron ändå, om man saknar mat för dagen till exempel. Skulle bara skriva lite i bloggen (som ni kanske märker) och kolla lite snabbt på Arbetsförmedlingens hemsida innan jag går och lägger mig igen. Dock önskade jag att jag hade lite halstabletter hemma... Mamma, läser du min blogg idag? Hihi...

Theodor håller sin flaska alldeles själv!

Tidigare inlägg
RSS 2.0