Skada för livet...

Inatt greps jag av panik. Som jag har berättat innan så drabbades vi ju av en inbrottstjuv i vår förra lägenhet, och ända sen dess har inte vardagen varit exakt densamma. Man lyssnar på konstiga ljud nattetid, och man är lite avvaktande när det ringer på dörren. Man är ju inte ett levande nerv-vrak, men...

Inatt så kunde jag inte sova. Jag är ju lite sjuk (feber och annat sånt trams) så jag satte mig i soffan vid 03.00-tiden och drack en varma koppen. Tv:n var på och jag började känna mig lite trött. Helt plötsligt så hör jag ett starkt ljud, liknande en smäll, och jag for upp och tittade på dörren. Jag såg ett märke på dörrens insida, och greps av total panik. Så, jag ringde polisen och sa att det kanske var ett pågående inbrott. Men sen hörde jag inget mer i trappuppgången, förrens man hörde två flämtande poliser springa uppför trapporna. Jag, Tittie och Theo bor rätt högt upp så dem hade ju fått springa ett antal steg för att komma ändå upp. Innan dem ringde sen igen från bilen, så hade min tanke redan slagits att det var kanske inte så smart att ringa 112. Borde ha avvaktat och sett om det verkligen var någon skum typ utanför dörren som vill in i värmen, eller om det bara var brevbäraren som slängde in dagstidningen i grannens brevlåda. Märket i dörren, tänker ni då såklart, var tydligen där sen innan. Tittie och Theodor är hos hans mormor och morfar, och när jag pratade med hennes så sa hon att det märket har hon sett sen tidigare.

Hur som helst, så börjar jag bli riktigt trött på att ständigt ha en oro i kroppen. Min stora önskan vore ju att han låses in för gott, men det kommer ju självklart inte hända. Han får säkert villkorligt, eller samhällstjänst. Känns som ett men för livet, som en skada som alltid kommer ligga i minnet. Ljudet av fönstret som slås in, kommer ligga permanent i trumhinnans smala gång. Suck. Men en sak kan jag säga med råg i ryggen... Om det är någon som försöker komma in när Tittie och Theodor är hemma, och vi inte kan ta oss ut på något sätt, då bryr jag mig inte om vad lagen säger. Ingen ska få utsätta min familj för någon fara...

Älskar dig Tittie och Theodor, älskar dig mamma/pappa, älskar dig min syster/familj, älskar alla mina närmsta släktningar och jag älskar alla ni som står mig nära. Svärföräldrar och vänner. Tänk vad världen hade varit onödig, om inte ni fanns?


Kommentarer
Postat av: Leslie

Oj da det va inte trevligt. Tur att det inte var någon då. Kanske din feber som psykar din hjärna :P likt feber mardrömmar fast i vaket tillstånd. Onödigt att ringa 112 tyckte ja inte iaf, alltid bra för säkerhets skull.



Krya på dig!

2009-02-18 @ 15:11:34
URL: http://leslita.blogg.se/
Postat av: Tittie

Lilla gubben, ja blev så orolig när jag läste för ja tänker ju alltid samma som dig att de kan hända igen. Men inget ska få hända vår familj. <3

Älskar dig. Ses snart pusspuss från mig och Theodor

2009-02-18 @ 15:23:39
Postat av: Leslie

Jaha det är från filmen, det hade inte jag kopplat. Tänkte inte på det när jag såg filmen :P



Jo men jag hörde att han ska ha anmält sig själv av att ha slagit henne.

2009-02-18 @ 18:21:01
URL: http://leslita.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0