Mitt liv som pappa

Hej alla vänner. Nu lämnar jag denna bloggen, och går över till min nya. Hoppas ni kan komma över dit istället och följa min vardag, då jag kommer skriva om precis samma saker. Den enda skillnaden är att det kommer skrivas om mer olika ting, och själva adressen och namnet på bloggen. Min nya blogg heter Fotbollspappan.blogg.se - En värld av faderskap, kärlek och sport i bloggform!

Min nya blogg är:

http://fotbollspappan.blogg.se

Ses där mina vänner!

(PS: Alla ni som har addat mig på Bloglovin', gör samma sak till min nya blogg!)

Det är helt otroligt va bebisar växer. Tänk om det aldrig avstannade? Själva växandet menar jag då. Då skulle ju man ju vara 13 ½ meter vid det här laget. Theodor och Tittut (oj, jag menar Tittie...) var på BVC idag. De började med att mäta honom, och han vägde otroliga 5,395 gram. Han har alltså ökat i vikt med 675 gram på ca. 2 veckor. Rätt starkt jobbat. Han hade ökat i längd med 2 cm också (56 cm nu då). Känns som att snart kommer vi kunna se honom börja krypa, om han fortsätter växa i denna takten. Han har ju fått en rätt stor utstickande navel också, så vi var lite oroliga över att det kunde ha varit navelbråck. Det var det visserligen, men inte så mycket så att man kunde göra något. Det ska tydligen växa till sig av sig självt. Lilla pajken...

Jag och Tittie ska titta på en film strax. Tänkte se "Sex Drive", av en rekommendation av hennes bror. Får se om den är bra. Annars Tim... (nej, detta är inte ett oskyldigt hot....... se det som ett löfte!) Hihi.

Snart ska Theodor vakna också. Beräknat att han skall äta nu halv 8, men med honom så finns egentligen inga tider. Han äter när han själv vill. Men vi försöker hålla 3-4 timmar, så att magen får vila. Han ska ha sina AD-droppar med, så det får vi inte glömma. Vi får inte glömma choklad-puddingen heller. Eller hur Tittie? Hihi, älskar dej!

(PS: Tittie har låst upp sin blogg nu, så varsågod att klicka er in för att läsa. Hon är en duktig bloggare, så ha det så trevligt!)

Nu har vi kommit hem ifrån den torra lokalen i Tingshuset. Jag vet egentligen inte om det hette Tingshuset, men något sådant var det iallafall. Vi kom dit, och gick självklart in fel ingång det första vi gör. Klant-arslen vi är. Hur som helst, så fick vi prata med en tant som jobbade som vittnesstöd och det kändes mycket betryggande. Det hela blev inte så skräckinjagande som man lätt kan se det som.

Då, helt utan förvarning så plingar det i högtalarna att huvudförhandlingarna skall börja osv. Då gjorde sig pulsen påmind och började pumpa på rätt bra. Jag tänker inte gå in i detalj vad som sades eller hände, eftersom att jag inte vet om jag får uttala mig om det i nuläget. Vill inte riskera något. Men jag kan ju säga det att hur jobbigt det än nu var, så var det skönt att äntligen få ett sorts slut på detta nu. Att få sitta i samma rum med den åtalade, och få höra hans historia. Inte för att jag brydde mig så hemskt mycket om det, ärligt talat så skiter jag totalt i vad han känner och tycker. Skadan är redan skedd.

Vi har ju som sagt precis kommit hem nu, och hämtat upp Theodor från sin farmor (som vi tackar ödmjukast för passningen!). Så nu är det vila som gäller. Fick precis reda på att Tittie ska jobba ikväll så hon får dock vila efter jobbet. Skönt att det är över nu. Om två veckor får vi reda på domen. Stay tuned...

Idag börjar rättegången. Jag och Tittie mot den åtalade. Mot han som gjorde den där natten till en ren skräck-upplevelse. Klockan 10.30 idag börjar äntligen färden mot ett avslut på detta horribla kapitel. Skriver mer sen.

Vädret var fint med en strålande sol som lyste över himlamålningen. Konstgräset luktade som sig bör, och fåglarna kvittrade vid fotbollsplanens kant. Jag var riktigt laddad inför dagens match och mina förväntningar var höga. Ny tränare, ny andretränare, "nytt lag" och en ny-tändning som klubben verkligen behöver efter förra årets fiasko. Vi var nämligen nära en konkurs, men några av stadens eldsjälar klev in som "Räddare-i-nöden" (kommer ni ihåg denne maskerade hjälte som Tiger i Nalle Puh gestaltade) och räddade klubben. Hallelujah-moment...

Jag har ju inte varit med såpass mycket under vintersäsongen så jag kunde inte riktigt veta om jag var med i startuppställningen, men tjoflöjt att jag var! Jag startade som jag brukar på anfallet, tillsammans med en spelare som är mindre roligt att spela bredvid. Fattar inte hur alla kan tycka han är bra. Det enda han kan är att tjura och tappa bollen efter idiotiska dribblingsförsök i felaktiga situationer. Jag tänkte precis sudda ut dessa få meningar jag skrev om honom, men jag låter det stå kvar. Jag har rätt att tycka som jag tycker...

Matchen började riktigt bra med fint passningsspel. Min egna prestation tyckte jag var över förväntan med smarta passningar i dolda luckor och ett engagemang som tydde på en nytändning. Då, lite in på första halvlek, kommer resultatet. Jag blir serverad en boll som bara blir till att skopa in i bakom målvakten, och låta bollen för första gången i matchen smeka målburens nät. 1-0.

Dock fick inte flytet bestå i så många minuter, då efter min andra glidtackling skapar ett irritations-moment i knäet. Vad har hänt? Känner bara hur det stramar åt mer och mer, tills jag inte kan räta ut det längre. Jag joggar av planen med krampor precis ovanför knäskålen, och sätter mig tillrätta på avbytarbänken. Jag tar av mig understället som skymmer mitt bara knä. Det var nog rätt bra att jag gick av planen, då jag ser ett knä som är stor som en handboll. Och då överdriver jag inte mina vänner. Det blev till att snabbt linda det hårt som bara fasiken nerifrån och upp för att hindra blodet att attackera det skadade området, och på med is för att dämpa smärtan. Mina förväntningar på matchen gick då i kras, för jag trodde verkligen att jag skulle spela ut mitt fulla register idag. Får bli till nästa match...

Nu sitter jag här vid min dator, efter att ha ätit och blivit omhändertagen av min underbara älskling Tittie. Hon har skött om mig som en gammal och livlös man på ett äldreboende. Därför är det ju väldigt frestande att dra på sin imitation att prata som en snuskig gammal gubbe, men då drar bara Tittie mig i näsan... Älskar dej! (Säger jag med en tiara runt huvudet och med en oskyldig min)

Theodor har sovit en rätt lång stund nu med känns det som. Det blev liksom min uppgift nu när jag var soff-liggande att mata honom och somna om med honom. Kan det bli härligare än så? Att höra hans små, trygga andetag och att se hans ögon titta på allt som finns i rummet. Om ni nu skulle få för er att fråga mig hur det känns att vara pappa, då blir mitt svar att det enda sättet för mig att ärligt besvara den frågan är att be er att skaffa ett eget barn. Endast då kan ni få veta hur det känns. Den kärleken kan inte beskrivas med ord, man måste känna det. Eller hur Tittie? Älsker er...

Imaginary Stars har kommit med ett album. I förrgår tränade jag fotboll, som alltid på torsdagskvällarna. En kompis som går i laget har spelat in en skiva, med musik som han har skrivit. Peter Lindqvist heter han, och hans band heter "Imaginary Stars". Jag säger bara detta, KÖP SKIVAN! (Skivan heter "Stars and Trucks"). När jag satte i skivan i bilstereon och hörde hans första yttrande i låten, så tänkte jag "Är det en Tracy Chapman-skiva jag har fått eller??". Han har en underbar röst, och jag kan säga att jag blev mäkta förvånad. Kan den lilla pricken till människa yttra sån stämma? Tydligen, och hans gura talar för sig själv. Dock, och då menar jag verkligen dock... så finns det så mycket mer att utveckla. Det största problemet är mixningen. Om han hade ett riktigt bra crew som kan mixa låten till perfektism, så skulle låtarna vara i världklass. För själva texterna är helt underbara. Det finns två låtar på skivan som är absoluta favoriter, och dem heter "Sing something new" och "Pictures". Den sist nämnda är en favorit med stort F. Kom ihåg hans namn, och kom ihåg vart ni läste om honom först! "Imaginary Stars" is coming your way...

Om ni vill köpa skivan, så klicka dig in på www.imaginarystars.se och sedan in på "Store".

"Stars and Trucks" kostar 80 kr inkl. frakt. PS: Nej, albumet finns inte att ladda ner någonstans on the wild web, så du behöver inte ens prova.

Sitter vid min mors dator lite medan jag väntar på att Theodor ska vakna. Jag är återigen hos mina föräldrar och hälsar på. Tittie är i Tyskland idag med sin mamma, och ska köpa "saft". Alltid lika gott med färdigblandad "saft".

Igår var det ingen speciellt rolig kväll, då jag helt plötsligt fick åka in och jobba på biografen. Inget roligt alls, då jag hade sett fram emot att få spendera kvällen med Theodor och Tittie. Men icke sa Nicke (märk ordvitsen...), jag fick allt köra i il-fart till kneget och jobba lite. Theodor fick följa med, men bara en liten bit. Släppte av han hos mina föräldrar. Därav varför jag har sovit här inatt. Självklart är det såklart mysigt att gosa ner sig i fotöljen, i huset där man växt upp. Skönt för Theodor med att få spendera tid med sin farmor och farfar med. Viktigt, viktigt säger jag bara. Du som är nyförälder och har god kontakt med dina föräldrar/svärföräldrar, låt ditt barn få umgås med dem. Det är viktigt...

Nu hörde jag lill-killen gny i det andra rummet, så jag får väl se efter om han vill skratta lite.

Tittie och Lena, ha det så kul i Töskland idag!

Haha, har ni saknat mig? Jag har inte skrivit på några dagar nu känns det som, och det får jag väl be om ursäkt över. Men så är det när man har blivit pappa, att ibland finns det andra saker att göra en att skriva i en dum blogg. Ok, förlåt bloggen. Ska aldrig mer säga att du är dum!

Igår körde jag och Tittie (och Theodor) till hans morföräldrar med Titties systers bil. Den skulle in på lagning i det området, så vi var så snälla att köra dit den. Sen när vi kom dit  så stack Jimmie, Koffe, Tim (Titties bror om ni inte visste det) och jag iväg till en stad som börjar på H, för att hämta ett spel åt Tim. Killzone 2 vill säga. När vi körde hemåt så svängde vi inom en kille som vi har lärt känna genom Xbox Live (Call Of Duty bland annat). Han heter Peter, och han är 38 år. Riktigt trevlig. Vi satt och snackade lite och så, och sen åkte vi hem igen efter en stund då vi kände oss väldigt sugna på att se det nya spelet in action.




Sen på kvällen så åkte Jimmie, Koffe och jag hem till våra "riktiga" hem. Tittie och Theodor stannade kvar så jag ska åka dit ikväll efter min fotbollsträning. Ska bli riktigt mysigt att träffa sin pojk och flicka igen. En dag utan dem är tillräckligt för att verkligen sakna.

Nu tjatar min mamma på mig att jag ska plocka undan på köksbordet. Nej, jag bor inte hemma hos mamma, utan jag bara hälsar på. Hon står och lagar mat, så jag antar att jag ska duka. Skriver en rad lite senare, bland annat om att jag är en riktigt slarver angående omröstningen (som jag har här till vänster i spalten) och om filmen jag såg igår (Gran Torino). Riktigt bra film. Clint Eastwood i sin esse...

Har fått frågan ett antal gånger nu, och jag börjar bli riktigt konfunderad efter att ständigt fått förklara min synpunkt. Frågan lyder "Alltså, du som har fått barn nu och är pappa... är det inte svårt!?". Vad är det som är svårt? Ansträngande ibland kanske, men absolut inte svårt. Det är ju det mest naturliga som finns. Det finns i vårt blod och i våra instinkter. Det enda som kan vara svårt ibland är väl uppfostringstillvägagåendet. Jag och Tittie har säkerligen flera olika synpunkter som kolliderar med varandra, men det handlar ju bara om en bra kommunikation. Det kan handla om precis vad som helst, och det kan vara en sån liten bagatell till en jätteviktig sak som kan ha en avgörande faktor hos barnets framtida uppfostran. Hur som helst, så är det inte svårt att vara pappa eller mamma. Inte enligt mig i alla fall, och om det nu är någon som tycker tvärtom så får ni gärna kommentera och säga det. För som sagt, det är det mest naturliga som finns...

Fick ju som sagt ett samtal från min förra tränare. Hade inte haft kontakt med han på ca 3 år eller något, så ringer han nu och frågar om jag vill arbeta lite extra som sportjournalist för fotbollslaget. Jag blev oerhört förvånad och chockad, för jag hade ju inte väntat mig detta. Jag har inte tackat ja ännu, men va tycker du? Du som läser detta inlägget kan väl säga va du tycker? Jag är lite sugen, men orkar jag? Har jag motivationen? Min absolut rädsla är ju att detta kommer stjäla mycket tid från min son. Och det vill jag absolut inte. Om det skulle bli så, då hoppas jag kan upptäcka det så jag kan prioritera om så att jag både har extra-jobbet kvar och tiden med min son/flickvän. Men hallå, jag som sportjournalist? Känns lite skumt och fånigt, när man hör sig själv säga det... Hihi.

Sitter vid min svågers dator för tillfället. Är sjukt trött, och vill helst bara lägga mig och sova. Dock sitter Tittie i sängen med sin dator, så jag får nog fråga snällt om hon kan maka på sig lite. Men det ska väl inte vara så svårt, hon är ju en sån pudding... Hihi =)

Jag skrev ju innan till er att jag var tvungen att abrupt sluta bloggandet, då maten var serverad. Hon hade lagat något så himmelskt gott, och min frustration fortsätter då vi inte vet riktigt vad det heter. Vi får kalla det kycklingrullar! (Nope, det var icke enchilladas!). Jag blev sååå mätt! Tittie bara fyllde på min tallrik om och om igen, tills jag fick ännu en omgång. Hon försöker nog göda mig, så hon kan grilla mig som en gris. Till efterrätt så fick vi det vi hade som efterrätt vid nyår. Nått liknande äggtoddy med jordgubbar i bottnen av glaset. Mycket gott, mycket gott! Bravissimo Tittie!

Sedan såg vi "About a Boy" som gick på tv. Har sett den väldigt många gånger, men alltid lika rolig. Hugh Grant är en av de bästa. Synd bara att han oftast spelar i två kategorier, ena stunden är han en mesig överklasskille och i andra är han en hjärtkrossande charmör utan dess like. Men men, det kommer väl någon roll som kan testa hans kvaliteér. För det vet vi ju alla att han har, eller hur?

Theodor var vaken en stund innan och tittade sig omkring. Ni kan bara ana hur stolta vi är över honom. Han växer och växer. Blir ibland oerhört rädd för att det ska gå lite för fort. Vill inte att denna tiden bara ska flyga iväg, och imorgon så är han 21 år och ringer hem till sina päron och säger att dem ska bli farmor och farfar. Slow down time, can we not sit down and chat?

Dagens uttryck, sagt utav min alltid så humoristiska svärfar:

- Oj, vilken flytning!